I dagens samhälle så rullar livet på i en allt snabbare takt. I arbetslivet så förväntas medarbetare att helhjärtat investera i sina karriärer samtidigt som kraven finns på oss att vara en god medmänniska som finns nära till hands för både familj och vänner. Vi vill även få tid till att förverkliga oss själva, att vidareutveckla oss och att hålla oss uppdaterade om världens aktuella nyheter och händelser. Det är även viktigt att känna till de senaste trenderna via dagens influencers inom allt ifrån mode till politik. Allt som vi anser är viktigt för att kunna leverera fullt ut. Informationsflödet kunde inte vara större än vad det är idag, mycket med hjälp av digitaliseringen som ständigt presenterar nya lösningar och effektiviseringar av olika slag.  I förlängningen ska vi helst även hinna med att dela med oss av våra dagliga framgångar med resten av världen via våra väletablerade sociala kanaler.

När skoleleverna en dag lämnar klassrummet så är det långt ifrån alla ungdomar som vet hur de vill leva sina liv och vad de vill jobba med. I dag så ställs allt högre krav på unga att redan i tidig skolålder prestera på en hög nivå. Betygshysterin och jämförelsen med andra gör att stresspåslaget redan är alarmerande högt när ungdomarna går ut i arbetslivet. Därför kanske det inte är så konstigt att även nyutexaminerade studenter kan drabbas av utbrändhet i väldigt unga år.

Psykisk ohälsa är en växande problematik idag. Den kan knacka på dörren då du minst anar det, den mörka omtalade avgrunden som får dig att ifrågasätta din självbild och som därigenom förändrar din personlighet. Skälen till detta kan vara många men frågan är varför den uppstår. En av de största anledningarna är idag stress som gör hjärnan sjuk men den sammantagna slutsatsen är att personen i fråga inte mår bra. Det är svårt att hitta balansen i livet, med alla krav som finns och samtidigt anpassa oss efter den svenska Jantelagen ”lagom” mycket. Får man idag inte rätt stöd, vare sig man är ett barn eller vuxen, så växer den mentala påfrestningen som kan leda oss in i andra destruktiva beteenden med allvarlig sjukdom som följd.

Förutom den psykiska ohälsan så har vi flertalet hjärnsjukdomar som finns där under ytan men som många inte riktigt pratar om. I min närmaste omgivning så har min make en hjärntumör, min mamma demenssjukdom, min väns mamma avled i ALS, min pappas bästa vän lider av Parkinson. En annan mycket nära vän har MS. Det har även hennes dotter och även hennes egen mamma. Sjukdomarna bryter ut av olika anledningar och är dem genetiskt betingade så går dessa från en generation vidare till nästa. Många vänner samt deras barn lever med diagnoserna ADHD, Aspergers syndrom eller autism. Listan över olika hjärnsjukdomar och diagnoser kan göras lång. Fastän det innebär mycket lidande och motstånd i vardagen så kan ändå svårigheter övergå till en styrka hos den enskilda individen. Dock måste jag ändå poängtera det faktum att även om vi nu lever på 2000-talet så är många av dessa sjukdomar ett fortsatt tabubelagt ämne. Av egen erfarenhet så är verkligen demenssjukdomarna en av dessa.

Åter till medarbetaren som inte vill prestera sämre än någon annan på sin arbetsplats och som kämpar på i det tysta. Denna medarbetare kan samtidigt vara föräldern som kämpar mot skolsystemet för att skapa en tryggare vardag åt sina barn med en diagnos eller partnern eller det vuxna barnet som är utsliten för att kämpat länge för sin sjuka förälder ska få en bra omvårdnad på ett äldreboende. Alla super-hjältar och hjältinnor, envisa och utåt sett hårdhudade, men som jag också skulle vilja kalla de osynliga anhöriga i vårat samhälle.

Jag har som nära anhörig till hjärnsjukdom periodvis inte heller känt mig bra innerst därinne. Detta påverkade mig i sådan grad att jag inte längre var helt mig själv. Det var svårt att hitta sann glädje, både till livet och sitt arbete för oron för mina kära var ständigt närvarande. Det är då viktigt att försöka hitta en strategi för att ta sig igenom det svåra. Att motionera kan vara en lösning. Detta är ett högaktuellt och omdiskuterat ämne där de senaste forskningsstudierna påvisar de positiva effekterna man faktiskt uppnår då man utför fysiskt aktivitet av något slag regelbundet. Detta beteende kommer istället kunna skydda våran hjärna i ett både kortare och längre tidsperspektiv. Detta kommer inte med automatik ta oss ur den jobbiga livssituationen men den kommer onekligen fylla på depåerna med ny energi samt påverka måendet både fysiskt och mentalt.

Ledarskapet på våra arbetsplatser behöver bli mer personliga för att vi ska nå en mänsklig hållbarhet.  Att börja titta upp och ta sitt ansvar. Att inte endast se sin medarbetare utan faktiskt lära känna personen bakom den glada fasaden. Hen finns där bakom med starka känslor innanför huden. Var modig och våga sträcka ut en hand och fråga hur din medarbetare faktiskt mår. Med respekt och förtroende så kan vi människor gå hur långt som helst, det gäller bara att ta det där första steget.

Jag vet dock att jag inte kan påverka omgivningens oförståelse, precis lika lite som att jag skulle kunna få mina egna livserfarenheter ogjorda. De svåraste livsperioderna som jag förvärvat mot min vilja men som idag gett mig styrka och stora lärdomar.

Arbetsplatser är idag väldigt duktiga på att fira det glättiga och trevliga medan trauman och andra negativa händelser är lättare att blunda för.

Ett råd till chefer, tillika ledare, är att förutom det primära ansvaret att se till att ens organisation levererar resultat, att börja agera mer utifrån sitt hjärta. Alla människor måste våga lyfta blicken och hjälpa varandra för att alla ska känna sig inkluderade i samhället och slutligen få våga vara den man är och må bra.

Att våga öppna upp sig ärligt öppnar nya dörrar. Vem vet vad dessa dörrar kan leda till.....?

Camilla Öhman

Snart kan du läsa Camillas kommande bok ”Demens – Anhörig på liv och död”. Innehållet är baserat på egna upplevda livsperioder med en demenssjuk mamma. Denna kommer så småningom kompletteras med uppföljaren ”Hjärntumör – Anhörig med tro, hopp och kärlek” som skildrar en 20 år lång kärlekshistoria i med- och motgång.

Nina Jansdotter
Webbpedagog